En av anledningarna till att det här nätverket startades är att vi behöver stötta varandra att leva våra liv för Jesus! Jag ska berätta om en händelse som utspelade sig under en utbildning till brandman deltid. Jag hade inte varit kristen i så många år och hade lite svårt att ”bekänna färg” bland övriga på kursen. Jag hade även då en hållning till alkohol som inte var så nyttig för mig. Innan jag blev kristen var festandet en livsstil för mig. Den höll även på att gå överstyr under en period i mitt liv. Jag ville därför inte dricka när jag blev kristen. Men jag hade svårt att säga nej för jag ville inte verka vara en mes. Tyckte väl också att det var ok att ta en och annan öl. Kruxet var att det inte slutade vid en och annan öl…..

På kursen fanns tre brandmän från en mindre ort i Norrland. En av dem var kristen och en riktigt härlig gubbe. Han var öppen med sin tro och även att han inte ville dricka alkohol samt varför han inte ville. Men han var ändå på plats och skämtade och var chaufför. Vi kan kalla honom för Kalle.

Nu närmade sig avslutningen av kursen och då planerades en förfest och sedan ut på dans. Eftersom jag inte varit öppen och ärlig med vars jag stod så utarbetade jag en plan. Jag lämnade helt enkelt finkläder hemma. Jag visste att om jag kom med ut på dans så kunde vad som helst hända. Kvällen kom och festandet började. Eftersom jag tyckte jag varit så smart kände jag mig ”lugn” i att ta nån öl. Men i mitt inre skrek en röst – Sluta nu Kjell, drick inte mer!!  Men jag tog en grogg och en till och en till sedan rullade det bara på. Och de andra var inte heller sena att fylla mitt glas. Men Kalle drack inget. Ändå var han en av de roligaste där. Hans skämt fick oss alla att vrida oss av skratt. Och hela tiden tittade han på mig med sorgsen blick. Så kom då tiden för att åka i väg. Jag drog mitt trumfkort, att jag stannade hemma för jag hade inga finkläder. Men då dröjde det inte länge innan nån hämtade skor, nån en skjorta och nån en slips. Planen föll!

Min ångest växte och jag kände att jag behövde bort från rummet. Riktigt packad reste jag mig och gick mot dörren. För att komma ut behövde jag tränga mig förbi tre stycken som stod och pratade. Det var två från Kalles kår som stod och öste lovord över Kalle inför en annan kille. Hur bra Kalle va, att han var kristen men hakade ändå på dem även om han inte drack, han dömde aldrig, hur rolig han var och hur man kunde lita på honom. Det var som om Gud gav mig en rak höger. Där kom jag, min fega krake, full som en alika och levde precis tvärsom mot vad Kalle levde. Det blev för mycket för mig. Jag gick och gömde mig. De letade efter mig ett tag och sedan åkte de. Inte kan man påstå att jag då levde mitt liv för Jesus….

Dagen efter fick jag en rejäl utskällning av grabbarna, även från Kalle. Och rätt var det! Men den kärlek jag ändå kände från Kalle, dagarna efter mitt ”fall”, var den stöttning jag behövde från en kristen kollega att fortsätta leva mitt liv för Jesus! Men han blev även en förebild som jag ville efterlikna i mina relationer till alla mina kollegor inom räddningstjänsten.  Va närvarande, ha kul, va dig själv, öppen med din tro, hjälp andra, döm ingen, prata inte illa om nån och se till att de kan lita på dig!

Be blessed and be safe!

/kjell