Nu börjar jag se att besöken på den här hemsidan ökar. Det betyder att intresset för vårat nätverk ökar! Fantastiskt roligt! Även om jag hade sett att medlemmsantalet följer besöksutveklingen, så är jag nöjd.
Allt har sin tid. Men om du kollar in här ibland för att du är nyfiken, gör slag i saken och gå med i nätverket! Det är till för dig som kristen brandman eller pensionär, veteran från räddningstjänst. Vi väntar på just dig!
I dagarna här ska jag ge mig i kast med att hitta mail till församlingar i Uppsala och Stockholms län. Jag plockar mailadressen från kyrktorget. Hitills har jag skickat ut till Norrbotten, Västerbotten, Jönköping, Västra Götaland, Jämtland, Västernorrland, Östergötland, Halland, Blekinge och Värmland. Det tar några timmar men är ändå ett bra sätt att sprida att vi finns.

Be safe out there and be blessed!

Vilken glädje att kolla mail på kvällskvisten och se att det där finns nya medlemmar som vill haka på! Då somnar man gott 🙂 Vi växer sakta med stadigt!

Be safe out there and be blessed

Kul med att vi får uppmärksamhet!!

http://www.hemmetsvan.se/nyhetstexter.jsp?oid=4822&coid=7

Arbetet med att sprida nätverket är i full gång. Har hittat ett arbetssätt där jag sitter och skickar mail till församlingar i olika län.   I det ber jag dem tipsa brandmän i deras församling om vårt nätverk. Använder mig av kyrktorget.se och klickar upp ett län. Sedan arbetar jag mig igenom det länet innan jag går till nästa. Västra Götaland, Jönköping, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten är klara. Men det tar tid……. Det är inte så lättarbetat att sitta och klicka mellan mailet – staden – församlingen – tillbaks till mailet och skriva in adress – tillbaks till staden – klicka fram ny församling – ja ni fattar…  Tidsödande men positivt är att det blir mindre tevetittande för mig 🙂 Och arbetet ger resultat! Vi kommer att finnas med i en intervju i tidningen Hemmets Vän. De andra Kristna dagstidningarna/veckotidningarna har ännu inte nappat. Och väldigt viktigt är ju era kanaler att sprida vår existens! Så sprider vi, i samarbete med Bible for the nations, vår existens via FaceBook. Spridandet hör ju även i hop med att uppmärksamma arbetet kring Brandmannabibeln och sökandet efter vittnesbörd.

Jag arbetar även med att hitta sponsorer och annonsörer till Brandmannabibeln. Det börjar faktiskt att nappa lite här och var. Nu återstår bara att de hugger tag i erbjudandet att få med annons, eller sponsra, en bok där de kommer att få synas i många, måånga år framöver och i stor upplaga! Men det viktigaste är faktiskt att hitta kristna brandmän som vill ge vittnesbörd i bibeln. Är du den? Vet du någon? Hör av dig till mig!!

Be safe out there and be blessed

Vatten är ju det vi brandmän värdesätter mest vid en brand. Utan det hade vi inte mycket att komma med. Och alla vet vi om att vi tappar tryck ute i strålröret ju längre slang vi behöver lägga ut. Trycket är högst närmast pumpen. Vid skogsbrand händer det, inte så sällan, att vi får placera ut bärbara pumpar på matarslangen för att kunna arbeta med godtagbart tryck ute på strålrören.

Som kristen ser jag Jesus som kraftkällan. Flödet från honom, trycket, är alltid högst närmast honom. Så fort vi går långt i från avtar flödet. Då är det bra att ha ett nätverk av ”bärbara pumpar” som kan hålla liv i flödet. Alltså vänner som hjälps åt att stötta, peppa och be för varandra. Det kan vara församlingen, bönegruppen eller ett nätverk av kristna brandmän!

Vi får vara tacksamma att vi arbetar i en kategori som får en alldeles speciell och djup gemenskap. När vi delar det vi får vara med om, glädje, olycka och sorg, och när vi måste lita på varandra som vi gör, så bildas en speciell kamratskap. Oavsett religion eller annat. Så är det bara! Och ibland har till och med den gemenskapen funkat bättre, för mig, än en församlingsgemenskap när det gäller att ställa upp för varandra även i vardagslivet.

Men trots det så tror jag att vi kristna brandmän kan hitta varandra och vara Guds ”bärbara pumpar” åt varandra så att flödet hålls högt i våra våra liv. Så att vi kan ge det där lilla extra i kärlek, omsorg, ärlighet, pålitlighet till både kollegor och tredje man.

Be safe out there and be blessed!

Våga släpp taget om att allt har en mening! Jag har vågat göra det. Jag har accepterat meningslösheten. Oj, det låter någonting det. Men när jag vågade släppa det krampaktiga strävandet att finna en mening när jag drabbats av något tragiskt, och alla dessa varför som krävde ett därför, ja då kände jag hur jag verkligen kunde börja sörja. I bland finns faktiskt trösten, och vilan, i att en händelse är fullkomligt meningslös.

Jag har även, på nära håll, fått se hur alla dessa därför slagit sönder och sargat. Jag arbetade med att stötta en familj som förlorat sin 7-åriga son, och barnbarn, i en brand. En fullständigt meningslös händelse. Fanns inget som kunde motivera varför en liten pojk ska brinna inne och att föräldrar ska behöva gå igenom en sådan fasansfull händelse. Men ändå kom det fram människor som minsann listat ut varför det skulle hända. En sa att pojken behövdes bättre i himlen. En annan att han skulle räddas, skyddas, från framtida ondska. Och där sitter föräldrarna…. De som ville ge sina liv för att skydda honom i resten av hans liv. Bara de haft honom kvar. Och ingen behövde honom bättre än dem.

Ett annat minne är från en skadeplats. Du känner säkert igen känslan man får. Bilen, totalkvaddad, kvar i bilen ett offer, en avliden liten tös i 19-årsåldern. Varsamt klipte vi loss henne. Bilarna susar förbi på motorvägen. Men inne i vraket har livet stannat upp. En tjej med hela livet framför sig. Allt känns så overkligt. Så fruktansvärt meningslöst. Hade någon då kläckt ur sig att ”allt har en mening” hade jag fått spelet. När tösen väl var uttagen samlades vi runt båren i en tyst minut.

När jag släppte taget om att hitta ett därför till varje varför, fick jag även lättare att se det meningsfulla man kan göra av det som fortfarande förblir meningslöst. Lilla Olivers död fick bli en väckarklocka att det skall sitta brandvarnare i alla rum. Inte bara, som förr, i trapp eller hall. Det spreds sedan ut över Sverige. Det är heller inte ovanligt att människor kommer närmare varandra. Eller kommer till insikter eller lärdomar. Så ur det meningslösa kan det komma bra saker. Men det är inte därför det meningslösa händer.

Jag har också fått lättare att se vad som är meningen med livet. Ta hand om varandra, slösa kärlek, hjälpa varandra, vara ärliga och givmilda. Jag tror också att meningen med livet är att vårda relationen men Gud. Alltså meningen med livet snurrar runt att vårda relationer! Och visst tänker jag mig att det händer saker som har en mening. Men då är det goda händelser som ger goda insikter, möten och påverkan på livet. Och som inte kommer på bekostnad av någons död eller olycka. Ett klassiskt exempel är ju när man springer på någon person vid exakt rätt tillfälle.  Eller då två möts, helt oväntat, och blir sedan ett par.

Mitt liv blev enklare och mer avslappnat när jag släppte taget om allts mening och slutade fråga varför. Nu kan jag Vara mitt i sorgen, livet och glädjen. För jag tror inte att det alltid finns en mening med vad som sker. Jag har accepterat meningslösheten.

Till dig som kämpar med att hitta meningen med en tragisk händelse. Våga släpp taget. Acceptera meningslösheten. Sörj, skrik, gråt, bli arg! Men när dagen kommer då du börjar att orka leva igen, och jag lovar dig att den kommer, ja lev då ditt liv så meningsfullt du kan.

Be safe out there and be blessed!

Att åka på larm ger oftast ett adrenalinpåslag. Man taggar till, blir fokuserad och går in för uppgiften. Men adrenalinpåslag kan också utlösa stress. Stress är något vi därför alla drabbas av. Och stress kan blockera mycket och göra så vi missar information, låser vårt tänkande och klart påverka framkörning samt insats. Mitt sätt att mota stress är att intala mig själv att ta det lugnt. Att  liksom ”stanna upp i hjärnan” och säga åt mig att det blir bäst om jag är lugn.

Men så har jag ett annat knep. Jag ber till Jesus!! Oftast hinner jag med en bön på väg till station. Sökarn har gått, displayen avläst och så kommer bönen, vanligtvis av sig själv, i bilen. ”Jesus hjälp mig nu att vara lugn och beskydda mig och mina kollegor”. Men jag skriver ”oftast” för annars skulle jag vara en lögnare. Klart jag inte alltid ber. Men jag skulle verkligen vilja göra det varje larm, för jag har sett att det fungerar!!

Be safe out there, and be blessed!