- Detta ämne är tomt.
-
Inlägg
-
En höst för några år sedan var min jourgrupp ute på båtövning på Dalälven (Färnebofjärden).
Vi körde till olika GPS punkter.
Innan vi var nöjda och vände hemåt så började det skymma.
Det blev faktiskt kolsvart innan vi var tillbaka.
Ungefär halvvägs hem tog batterierna slut i GPS:en.
Då stängde vi av motorn och allt ljus.
Båten gungade försiktigt i vågorna och det var riktigt mörk-svart, inte ett ljus syndes, det var ju höst och de få sommarstugor som fanns i närheten var övergivna och mörka.
Då slog det mig att det är en ganska bra bild på själva livet.
Det kan vara mörkt, gunga lite upp och ned, och det kan vara svårt att veta var man är och vart man skall.
Det kristna livet är som en GPS.
Bibeln är kartan, Den Helige Ande ritar upp rutten, men vi kan inte ha våra egna byggnader ivägen för signalen.
Om du skulle ”köra fel” någon gång så är det inte kört för det. ”Beräknar ny rutt” och ”Gör en u-sväng”.
Målet är fortfarande detsamma men utgångspunkten en annan, det blev en omväg, längre, sämre, och omständigare väg räknat från startpunkten, men målet är detsamma.
(Naturligtvis hade vi extra batterier med så vi hittade hem.)Härligt steson!!!!!!
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.